Vecka 32, passar det?

Vi pratade om dåliga argument igår. Jag har massor. Det sämsta är karriären. Vad fan är det? Ekonomisk trygghet men också ett överförmyndarskap utan dess like. Tider att passa, deadlines att hålla och veckor vikta för semester. Jaha, ville du vila nästa vecka. Tyvärr, vecka 32 passar oss bättre.

 M i Munchen igen. Jag blir så dålig när han är borta. Jag kastar saker runt omkring mig, städar aldrig, rakar inte benen och äter inte middag. Jag jobbar sent utan förevändning och jag gråter till typ Seventh Heaven. Varför är oklart.


E


And I am so very tired, of doing the right thing

Vi jävla tjejer ska alltid börja gråta. Och så ska alla jävla killar bli som smält vax. De lägger huvudet på sned, tittar på oss med honung i ögonen och ber om ursäkt för sin egen existens. Så mycket för den affärsmässigheten. Det är aboslut ingen skillnad på att ha sex och att gråta förutom att man gör det senare allt för ofta och det förstnämnda åt helvete för sällan.

Man kommer vakna en dag och tänka. Ja, absolut ,jag hade Botkier och I-mac och I-pod och Gucci och bostadsrätt och bostadslån och flatscreen och Kenneth Jay Lane och Kiehl och frappacino och Calvin Klein och Vouge och städhjälp...

Men hade jag sex? Hade jag försommargräs under nakna fötter? Hade jag tid att ro ut på Tinnsjön i en gisten eka? Jag älskar spegelblankt vatten och tystnaden. Fiskar som kippar luft vid ytan, lågtflygande trollsländor som surrar.

'Om hundra år är vi ändå döda, då spelar inget av detta någon roll'.

E

Eddie, what have you done for me lately?

Jag skiter i det här nu, sa jag och lät spagettin koka fast i min enda gryta. Det kokade över och rann ner på parketten. Jag satt i soffan och läste tidnigen. Ett tag gick jag även ner till turken och köpte mjölk. Under tiden kokade spaggettin in och satte sig fast som svarta maskar i botten. Jag var även så elak att jag nästan tuppade av av rent självförakt.
 
Eddie, what have you done for me lately.

E

Jag älskar dig, du vet det va?

Det börjar alltid på engelska.  Ett 'Love you' när alla hörde på Carros fest.
Jag visste att han velat säga det länge. Att orden egentligen aldrig upphört att betyda något. Han sa det flera gånger. Hela kvällen och därefter i veckor varje gång vi pratade i telefon.

Och så tidigt, tidigt en morgon när vi just vaknat utan att veta varför sa han det så att jag nästan inte hörde. Jag älskar dig.

En kursare skrev en gång

Efter det första jag älskar dig
kom resten lika lätt och tätt som regnet
en campingsommar

Till vardags är det fortfarande 'love you' och alltid i förbifarten. Sedan blir det mörkt och man är trött och naken och inte full och inte nykär och inte snäll och inte snygg och inte smal och inte frisk och inte needy. När man inte bett om det, fiskat efter det, krävt det eller ens längtat efter det.

Jag älskar dig, du vet det va.

Ibland får man svar , Ibland inte.

E


Fristad tisdag

Jag blir så glad över att inte få skäll att jag blir fullständigt paralyserad. Jag kan inte jobba utan bloggar mest. Mailar och ringer mamma och Micke. Kollar mailen, ansöker om nytt kreditkort, betalar flygbiljetter till semestern. Sitter i korta möten om heminredning, går ner till Achmed och köper två latte till mig och R.

 

Kollar klockan, planerar att shoppa på lunchen, tömmer returpapper och skriver schemat för veckan på whiteboardtavlan. Häftar fast kvitton på tomma kvittoark, vattnar blommorna i köket och googlar en gammal vän.

 

Fristaden och den tillfälliga vilan blir förmodligen kort.

 

E


Again and again and again

Varenda morgon ringer telefonen innan klockan 7. Det är inte det att jag inte borde vara vaken eller ens det att jag inte är vaken, men kan jag inte få den där tiden till mig själv? Kan jag inte få duscha utan att höra mobilen i bakgrunden? Kan jag få äta frukost, slippa kommentarer om hur högt min tv låter. Kan jag inte snälla, snälla få klä på mig, borsta tänderna färdigt och promenera till jobbet med i-Pod, inte mobil.

Jag h a t a r att gå från sevvan med kaffe. Jag hatar dock att gå förbi sevvan utan att få kaffe mer, därför blir det det förstnämnda. Jag måste balansera koppen med botkier på ena styret och datorn på andra. Jag spiller nästan jämt på båda. Och på jackan. Jag försöker dricka lite också men jag är för trött i armen av att styra den där förbannat tunga herrcykeln med en arm. På koppen blir det rosa guck efter lancome juicy tubes fraise. På svindyra 8-centimetersklackar måste jag även veja för vettvilliga cyklister och folk som har dåligt morgonhumör längs hela Götgatan. Någon har pissat i trappuppgången på kontoret. Det ligger en man och skakar av köld i hörnet vid emmaus, någon öppnar sitt café på hörnet och vd:ar i slips susar förbi i sina audis.

Man skulle kanske bli sjukpensionär på landet? Jag vet att jag bara är 25 (26) men jag kommer aldrig vilja att telefonen ska ringa. Mer.

E

Ligger jag med R

Jag. Är. Så. Trött. Jag kan inte andas och i mötesrummet förut, möte om storbank, fick jag akut syrebrist och sov lite. Jag tänker tillbaka när man var student och var sådär trött. Som när jag satt i läsesalen på plan tre och försökte läsa Bourdieu. Jag minns att första kvarten var enkel. Sedan sov jag i tre timmar och sedan åkte jag hem. Jag både längtar och inte längtar tillbaka. M och jag säger ibland när klockan ringer att man skulle varit student och kunna anpassa själv. Men det gjorde vi aldrig. Vi gick tamejfan upp när klockan ringde. Satt sena, sena kvällar och var inte alls särskilt lediga på helgen. Då heller.

M tror för övrigt  att jag ligger med R. Det är inte sant, men jag förstår att han tror det.

E

Dagar kvar till semester: 23

Det har växt in i sig själv och blivit något mycket bättre än utgångsläget. Det är kärlek på riktigt. 'Du är bara med mig för att du inte har nåt bättre för dig', sa han i går. Det är precis det som är grejen, 'jag är med dig ändå'. Trots allt och även om.

Nu regnar det. Dagar kvar till semester: 23

E

Gå och lägg dig Emma

00:57 fredag natt. Jag jobbar. Preclosure fär maj. 2 veckor för sent så jag måste. Nu måste sluta dock. Jag börjar räkna fel nu. Jag hatar att räkna. Det är det värsta jag vet.

Nej, men fan, vad håller jag på med. Gå och lägg dig Emma.

Ni smala kvinnor

Jag vet vad jag saknar på riktigt. En bundsförvant. En opartisk bundsförvant, a partner in crime. R:s förhållande till mig är mycket dubbelt. Jag skulle nog inte orka med dig i längden, sa han nyss. Nej, jag vet. No one does.

Mina ben är sjukligt fula. Sjukligt. Och jag älskar shorts på smala kvinnor. Jag vill också tillhöra den kategorin. Titta, en smal kvinna. Ni smala kvinnor.

//

Semester nån?

Woho! Så är det i rullning. Av någon underlig anledning innebär det mer kraft även här på Peter Myndes Backe. Jag kan ignorera och vända mig om. Jag måste det nu. Jag börjar vänja mig vid semestertanken. Jag kan mycket väl tänka mig att stänga av mobilen. Jag ser det framför mig. Jag lägger skiten i en låda!

Imorse väcktes jag av kurireren Vladislav som behövde pengar. Jag pratade med SAS från sängen i 40 minuter och försökte övertyga kvinnan om att låta Vladislav resa trots att hans efternamn var felstavat med en (1) bokstav på biljetten. Första hindret avhjälpt. 10 minuter senare, när jag står i duschen, ringer redaktionen. Det går inte skicka vår största kunds utskick och IT-support svarar inte. Väcker IT-support således. Tvingar upp en sömnig dansk som skickar, via Danmark. Andra hindret avhjälpt. När jag äter frukost ringer IT-Support. Det där vi pratade om igår kommer inte funka, det ringer bakom - chefen. När kommer du in? Möte med Danmark säljarnas konferensrum om 10 minuter. Det blir ingen frukost. Jag panikstyrker en kjol, kastar ihop en knut i nacken och sticker. På vägen till jobbet ringer Kristina. Mötet idag framflyttat till 13.00. IT-Support ringer 4 gånger bakom, men jag svarar inte. Norges vd undrar när vi är klara med gårdagens uppmaning. Jag ringer RED från en cykel i rusningstrafik på Götgatan. Kjolen är redan skrynklig. När är vi klara? Inom tre timmar men vi behöver mer personal om vi ska klara det. Ringer Anna, som är i Baskien, kommer hem på tisdag. Måns sover men kommer innan lunch. Lars är redan på väg. Tredje hindret avhjäpt. Swedoffice ringer, obetald faktura och pappersleveransen kommer inte fram innan den betalas. Okej, betalar fakturan kvickt och faxar kopia på betalningen. Fjärde hindret avhjälpt. Möte med Danmark sex timmar sedan. Klockan 16.30, 9 och en halv timme efter brutal kurirväckning börjar arbetsdagen. Budgetplanering, personalvård, arbetsmiljöfrågor. Stämma av kassan och göra sommarschema.

Det är skämt I tell you. Ett skämt.

/

Greys

Det är sommar nu. jag kan cykla hem från gymet i bara t-shirt. Jag kan sticka in fötterna i tunna, tunna tygskor och slänga en kavaj över axeln.

Jag lovade att vara hemma till Greys Anatomy och sitta uppkrupen i soffan med te och valnötter. Jag sitter på kanten istället och har inte duschat än. Jag fryser för att jag har svettats så mycket. Men Greys är på i alla fall. I av 3.

E

Benbrött

Jaha, har jag brutit aremen nu då eller? Okej, skriva gå inte. Godnatt.

E

Det saknar mig inte

Det inte bara luktar syrén och hägg. Det regnar på dem också, så det luktar fuktigt  och sött och ilsket, ilsket grönt. Det gröna lyser genom källarfönstren när jag ställer in cykeln. Ja, lyser. Det klibbar mot fönstret och suger åt sig regnet utan att droppa. Sturehof har redan förlorat, jag kom bara till Skärmarbrink. Jag kom bara till skogsdungen i det som Stockholmarna kallar park.

Jag ska duscha nu, för imorgon fortsätter det utan uppehåll. Det är bara måndag, men det känns redan som torsdag efter en vecka lika lång som golgata.

Jag tänkte på löpbandet att jag gick av stationen hemma och kastade mig i mammas armar. 'Jag mår inget bra , mamma', sa jag och vi sökte nya jobb resten av kvällen.

Sturehof, som sagt, är redan tomt på Emmor. Det saknar mig inte.

E

Degernäs vs Sturehof

Solen skiner. M åker till Munchen, igen. Lyfter strax. Jag längtar till mammi och J har faktiskt sagt ett vettigt ord eller två.

Degernäs i eftermiddagssol eller Sturehofs uteservering i helgen? M kommer sent, sent fredag kväll.

Trött idag. Tomt i huvudet.

E

Hägg och syrén

Mm, god mat, film och 'Hemma hos Jamie'. Vi myser och tar hand om. Han kliar mig i håret och vi duschar. Vi har samma byxor och vi dricker juice och äter godis. Han gillar allt med mycket färgämnen och jag äter lakrits tills jag mår illa. Imorgon är det dag igen men än är det många timmar dit. Det är först film och värme och nakna kroppar. Det är först mera juice och lakrits. Det är zappande och sömn och 'vad skulle jag göra utan dig'-förklaringar när vi nästan sover.

Det är sommar nu. Syrenerna vissnar snart och nu blommar hägg. Micke luktar Happy igen. Det är dags att jag köper den obligatoriska vita blusen. Jag behöver vita converse och jeans som inte sitter åt.

E

Lördag och knark

Jag knarkar uppmärksamhet. Jag står där, mitt i natten, och söker ögonkontakt. Haha, jag fick dig, och dig, och dig. Jaha, ville du ligga med mig? Gameover, det går inte komma till nästa nivå.

På väg hem får jag ett sms, 'du är så fin'. Den tar bäst. För det är från rätt nummer, rätt ögon, rätt händer.

Jag lovade, lovade, lovade att inte gå ut. Men jag måste hålla mitt ytlighetsvärde uppe. Soffan ensam i Skärmar verkar plötsligt outhärdligt. Att  ligga flera timmar sömnlös är ett straff. Istället blir dagen efter ett darrande ångerfyllt trauma på kontoret.

Jag drömmer om bryggan vid lilla Degernäs och kav lugnt insjövatten. Jag såg några småtjejer sitta vid pontonen under Skanstullsbron på väg till jobbet idag. Jag tänkte, jag kanske kan hitta samma lugn längs Årstaviken.

Men där hittar även uteliggarna lugn. De har tillhåll lite längre upp i skogen och jag skyndar på stegen längs den där stigen. Minns Kalles berättelse om läraren i koloniområdet. Vid Degernäs finns bara ljusa bilder. Skymning och nattliga bad. Jag längtar så det gör ont efter ledighet. Jag vill försjunka i böcker jag fått av mormor och jag vill springa runt Talludden i pappas anorack. Jag vill ligga på altanen och sola med katten. Äta pannkakor under randiga markiser.

Mamma använder alltid gjutjärnspannan till pannkakorna.

E

Just a bad comedian

Hela dagen en enda lååång väntan på att tiden ska gå. Låt mig köpa strumpbyxor och göra mig fin! Bli lite mindre glansig på ögonen, dammsuga bort smulorna ur sängen innan jag trippar iväg på skyhöga klackar. Jag vill sminka mig till hög musik, dricka rosévin i solnedgången!

Think of me as just your fan, who remembers every dress you ever wore (dovt). Just a bad comedian, your new boyfriends better man, but I don't really love you any more.

Solen s k i n e r oc hjag är inte ens arg på J. Vill inte puckla på A. Jag är som en iskub. En sån i plast för de smälter aldrig.

E

These are better days

Tänka sig, det känns inte som om världen ska gå under idag. Trots 5 timmars sömn. Igår när jag, sent omsider kom ut från kontoret, hade någon skurit sönder mina cykeldäck. Halv tolv. Ensam. Stökig och tom lägenmhet, hissen trasig. Skälld på, som vanligt. Anklagad. Kostnadskontroll, konstnadskontroll, kostnadskontroll.

Pratade med R länge och det, på något magiskt vis, hjälpte. Fullständig ärlighet. Känslomässig nakenhet med någon som egentligen inte står mig särskilt nära. Det hjälpte. Underligt nog. Mina steg lyfte lite, lite grann idag. Det var härligt att cykla genom den där tunneln där syrendoften liksom slår emot mig som en varm vägg.

Little miss sunshine inatt. Ljuvliga, ljuvliga film. När den otillräckliga flickan börjar strippa, vilket egentligen är makalöst sorgset börjar jag skratta. Sedan träder hennes manliga skyddslingar in. Jag älskar dem. Fäders kärlek till sina döttrar är liksom ovillkorlig. Pappan börjar strippa med sin dotter och upprättar hennes förlorade heder genom att fullständigt tappa sin.

Jag är aldrig ensam, sa jag till Rikard igår. Jag har en ogenomtränglig mur bakom mig av fullkomligt villkorslös kärlek. Hur blir man någonsin ensam då?

E

Tisdag morgons jävla skit

Saker jag verkligen AVSKYR tisdag morgon:
1. Att ta upp mackor ur brödrosten som är så varma att jag bränner mig och istället kastar mackan på golvet. I rent raseri. Jag känner hur ilskan liksom kokar upp i mig och jag tänker på hormoner och försöker lugna mig. Oklart varför det skulle lugna mig.
2. Komma ut och inse att att man har alldeles för mycket kläder på sig och ändå vingla iväg i höga klackar och åt helvete för mycket att bära.
3. Trängas på tunnelbanan och det här är den absolut värsta punkten. Jag VILL inte att okända människor ska hosta mig i ansiktet, jag har ingen lust att lyssna på dumma ungars pladdrande och att läsa tidningen är otänkbart. Jag har Botkier som väger 103 kilo på armen och en dator mellan knäna. Chaufförer på morgonen har också en tendens att köra som svin så därför vinglar jag omkring i vagnen . Andra resenärer vill kräkas rakt över mig och någon fäller en kommentar om 'hur jobbigt det är med folk som har stora väskor'. Sammantaget är tunnelbaneresan en enda väntan, man står och spänner hela kroppen och räknar mantran för att snart få gå av. Jag svettas men det är ingen idé att ens försöka klä av sig i trängseln. Jag har ont i halsen.

Sedan kommer man till jobbet . Här börjar helvetet på riktigt.
E


Möte med de tio största

När jag går till jobbet luktar det syrén hela vägen från mig och till Gullmarsplan. De hänger tunga över vägrenen och det är kvavt i luften. Men som de luktar. Jag tänker student och ungdom och barn och mammas häck (igen). Jag tänker Rjukan och frukost på mormors bakgård. Minst av allt tänker jag möte med de 10 största kunderna innan maj är slut. Det får nämligen vara bra nu. Det måste sluta någon gång. Den rusande, rusande våren måste någon gång resultera i en stilla, stilla sommar. Inte Riche en enda gång. Inte vinglandes och sympatirökandes på East.

Rikard påminde mig om den där Eastnatten i fredags. M var rundare men luktade som vanligt. Sedan Morrissey på balkongen. They who should love me walk right through me. I am a ghost but as far as I know, I have'nt even died.

Nu, ordna möte med de tio största kunderna, betala ut löner, skicka preclosure och ringa och fjäska för storkunden nummer ett. Allt detta innan lunch.

E

Vuxenpoäng

Hoho. Jag har googlat gamla vänner (och ovänner). Google är ju värre än..åååååå, va hette hon skvallertanten på valla med den blonda pagen? Som var 45 och visste allt om tonåringars förälskelser så länge de tog plats i Degerfors?

Gamla vänner (och ovänner) har spritt ut sig. Skaffat barn med kända (och okända) män. Många bor kvar och många gör det inte. 10 år. Herregud vad jag är gammal. Det är dags att vara vuxen, ha jobb och fast frisör. Jag har vuxenpoäng dock. Jag blir omotiverat bakfull efter en natt på stan, jag har fler bankkonton än vad som får plast i en 'vy' och jag läser böcker om hur man blir en bättre chef.

E

Det lutar väl närmast åt Kungsholmen

Att vara ledig är tydligen att fullständigt slösa bort tiden. Det finns så mycket jag borde göra, tankar jag borde tänka. Istället läser jag bloggar skrivna av okända människor. Jag hittade mig själv i en idag. Jag såg honom på neu i fredags men han undvek mig vilket han också gick hem och skrev i sin blogg som han inte vet att jag har hittat. Han hade den där tishan som jag älskar från Carin Wester. Således makalöst snygg och minst lika korkad.

Nu skriver jag om honom? I en blogg jag inte vet att han hittat?

Jag borde, borde, borde åka hem. Jag drömde inatt att jag badade i Degernäs. Jag låg där uppe bland träden och sen när jag gick hem och dushade spolade jag av insjövattnet i bara ljummet vatten. Det där vattnet och träden som susar kommer vara det jag minns om jag blir gammal och tappar minnet. Mammas torkvinda, rabarber och gräslöksblommor. Thörns häck med de röda bären och möllevägen på en aprikos cykel.

Det är något dekadent över Riche, kön utanför East och Berns ointagliga downtownklubb. Över ciabattan jag köper på c/o stockholm varje morgon halv nio. Över 4000-kronorspumpsen över kullerstenen, larmet från Hornsgatan på kontoret. Det jag längtar är heller inte kritvita stränder, svajande palmer och fruktdrinkar. Jag längtar det välbekanta och lugna. Bedövande tystnad och lagom dåligt väder.Men det lutar väl snarast åt Kungsholmen. Ja, eller Birkastan. Inget annat.

E



FYI

Gånger per dag som jag tänker att jag är sjukligt fet: 526


E

Home at last

Hemma idag förstår ni. Hemma! Klockan 23.20 lördag natt. Har inte ens tid med detta för det här är min tid. Jag
v i l a r.

Imorgon kan jag sticka till gymet redan tidigt. Jag ska äta frukt till frukost och promenera bland butiker utan mål.



E

Gå till fängelse

Om man är hemma ett år då? Och försöker hitta balans och ro. Hitta ett sätt att gilla att gå upp.

Nu är det fängelse som gäller, det är direkt till fängelse utan att passera gå. Ivrigt påhejad av bödlar. medelålders gubb-bödlar i Lyle& Scott-tröjor (det är ju casual friday).

Att som Virtanen ge ut sin blogg i bokform är genialiskt. Bloggen skrivs snabbt, får vara osammanhängande och det behöver inte finnas någon som helt konsekvens i vare sig rubriksättning, stämning eller språkbruk.

KomikerMartin ville mena att jag är konstig, Inkonsekvent är bättre.

E

Omsättning hejdå

Den här dan började ju jävligt bra. Fantastiskt makalöst bra. Någons huvud ska rulla, sättas upp på en stolpe för allmän beskådan. En tredjedel av omsättningen hejdå. Från 10 miljoner till 7. Bra, Emma. Mycket bra.

Jag är ju INTE gjord för breda slipsar har jag ju sagt. Jag är mjukare, mera produktionsteknisk, mindre PR. Mer design, mindre försäljning.

Avboka Mallis, vart ska ron komma ifrån. Vilken sommar jag kunde ha... Vilken sommar jag kommer få. Jag ska börja städa hus svart kanske? Tvätta folks kläder och få beröm för att de hänger rakt på torkvindan. Hänga med vad gäller utveckling av glansmedel till diskmaskinen. Tvätta bort avlagringar från kakel med målartvätt med
f a n t a s t i  sk t
resultat. Baka bullar till husesynen, piska mattor i vårsolen.

E

Vintage for beginners

Nej, tyvärr, ingenting just nu. Men slit i mig nu då, nu när ni har chansen - you fools. Jag är en jävla 80-talist som vill att allt ska vara så enkelt.

Jaja, jag längtar ju inte till döds efter notisskriveriet förstås. Jag kan väl sitta här och blogga ett tag först. Fast nu vill jag ha kaffe, huvudet hänger och jag ser verkligen inte klok ut i den här klänningen. Ett slags missanpassning till nedan nämnda MQ-outfit. Vintage for beginners.

E

Begravningsannonsskribent någon?

Okej, jag är officiellt till salu. Ledig, ute på marknaden, sökande. Jag vill bort, bort, bort. Jag blir gärna notisskribent på deltid ett tag. Jag är ju sjaltjej, inte breda slipsar. Jag är alldeles för cool för MQ-kostymer och anpassning. Jag är värd mer, kan mer. Business, preclosure, return of investment...är inget för mig. Brinnandet har brunnit ut. Jag vill ha converse och arbetskamrater igen. Va fan - jag är 25. Tvåa femma, ska man må så här?

Som sagt - begravningsannonsskribent någon?Jag skulle vara fantastisk.

Hur var den där dikten nu igen, ungefär så här;

Det där att dö
är kanske inte så farligt
Det är kanske
som att höra koltrasten

E

Liggförbud

På tunnelbanan idag en hel drös med ungar på väg till utflykt. Varje gång tunnelbanan satte igång att rulla skrek alla barn av skräckblandad förtjusning. Hela färden handlade om huruvida de höll sig eller inte, i vem de höll i sig och hur nästa stopp/start skulle bli. Hur läskig liksom. Runt dem står vuxna och ler åt plingande barnskratt och skrik. Flickorna har spännen i håret, ser jag - omsorgsfullt ditsatta av mammor runt om i stan. Pojkarna har tuffa kepsar och en har en spindelmannenring som han inte kan sluta titta på. Alla barnen som står där, är älskade.

Jobb till halv två inatt.  Följt av extrem kort vila för jag målade naglarna till 'två och en halv män' som börjar 1.35. De blev röda för det passade inte med hallonrosa till sjalen jag har på mig idag. Jag är sjuk, jag vet.

Ikväll, efter krävande jobb och träning, ska jag formligen kasta mig ner i soffan  och kolla när McDreamy hånglar upp hon som bara är snygg i serien men aldrig på paparazzibilder.

Ska han äntligen ligga med dig då, undrar jag uppriktigt. Nej, tydligen inte, han vill att vi ska va ihop och då ligger man tydligen bara efter hela kitet, dvs dinner and a movie. Triumfatoriskt meddelar jag att jag är inne i värmen igen.

E

Patrask bland söndagscyklister

Ingenting funkar - verkar bli sommarens hit. Och jag vill bara ha semester. Har du inte skällt på någon än idag, frågade A på lunchen. Nej, alldeles för få. Jag går med huvudet böjt numera. Skälld och pucklad på. Jag måste bevisa nu och det tynger mig. Jag är för trött för att bevisa, för trött för att på riktigt vilja få upprättelse. Jag vill mest sitta i solen, jag vill ha rosévin och sand mellan tårna. Tänk att få läsa en bok! Jag skulle välja den av Christenson jag fått av mormor för snart ett år sedan men som jag ännu inte ens haft tid att läsa baksidan av. Jag skulle ta den och den där om vargmannen. Han franska killen som river får på böljande franska slätter. Mannen som vände insidan ut? Heter den det?

Och att lyssna på musik. Utan att vara på väg någonstans! Lyckliga arbetslösa jävlar där ute som kan göra det.

Jag blev påkörd imorse på Götgatsbacken. Jag skrek i 5 minuter åt en av de där fåntrattarna i 40-årsålderns som tror att vägen till jobbet är tour de france. Jag skrek att han var patetisk (onödigt så här i efterhand) och att han inte kan släta ut rynkor genom att cykla fort. Jag skrek 'patrask' och sa att jag skulle bita kuken av hans hund om min väska var repad. Jag kan inte ens vara otrevlig med måtta. Jag är på det hela taget mycket mogen.

E

Sluta upp med det där era burhöns!

Det värsta är att vi inte har sex, säger hon. För han är rädd för att misslyckas. Men det har inte jag heller, tillstår jag. Hon nickar menande.

Ett moment liksom.

Just nu: 250,39 SEK kort i handkassan vilket ändå är betydligt bättre än minus 4 769. Men jag är inte gjord för handkassor. Definitivt inte för kreditkort med kredit på hundratusentals kronor. Jag har liksom aldrig kunnat hantera 'utifallattpengar'. Inte ens när de inte är mina egna. Jag slösar liksom ändå - tavlor och fruktkorgar hitan och ditan.

Träning nu. Jag kan knappt lyfta handen men - ändå. Idogt! jag kommer dock aldrig bli smal så länge jag och Agneta äter lunch som två långtradarchaffisar. Sluta upp med det era burhöns, sa H.

Hälsar
E

There's always someone somewhere with a big nose who knows

Arg hela helgen, utan anledning. M fick ta storstryk flera gånger. Vaknar till grådimmig och regnig måndag. För varma kläder på mig och yllet sticks när jag börjar svettas under kavajen. Någon har spytt i trappuppgången i helgen och flera klagar på att köket är ostädat. Till mig just. Det är tydligen - också - mitt ansvar.

Det är så trist. Jag drömmer om semestern. Om bikini i guld och lite värme utan stickiga, åtsittande obekväma kläder. Inga höga klackar och iskall öl.  Snart så.

E


Read me

Risento? Eller? Hette det så? Myrägg smakade det som. Doppade i tomat - lite slemmiga men med finkrogsambition på Eriks vinbar. Eller kort och gott 'Eriks'. Basilkamarinerad lax till det. Tja, det går väl ner.


Fortfarande är produktiviteten på halvfart. Telemöte halv två och det kommer kännas som ett dagsverke. Men produktiviteten går upp och ner. Det har vi konstaterat över basilikalaxen idag.

Vi har också konstaterat att vi skulle avstå sex för en riktigt dyr handväska och att midsommarafton utomlands blir ett ljuvligt avbrott. Försommar i medelhavet.

Tänk när svenskar såg medelhavet för första gången när charter ännu var nytt. Det är något alldeles särskilt med luften där. En sällsam hetta som inte är tropisk men ändå lika ilsket brinnande. Och så medelhavet. Med färgade lanternor, svagsaltade fiskar och strävsamma grekiska sjömän.

En polisbil har stoppat en röd fiat nere vid Koolingen. Han fickkände just en av passagerarna i bilen och stack sig på något. Trevlig helg, killen.

E

Läs mig

Den här blåa bloggen börjar se lite dyster ut. Särskilt när jag skriver om hur jag längtar barndomens värmland. Det gör jag inte. Det är det där terpeutiska lugna rummet igen. Ingen skäller på mig där, ingen ställer krav. Jag är kravlös även inför mig själv. Det är en längtan efter det snarare än grannars fullständiga sociala kontroll, jeans från Vero Moda och obefintligt restaurangutbud.

Detta upptar alltså min tid idag. Inte jobbet så mycket som det kanske borde. Bloggande, kommenterande, sökande. Vem bloggar, vem gör det inte?

Det är fantastiskt intressant vad vi faktiskt bloggar om. Det är nämligen ingenting. De som bloggar om något av värde, som bloggar politiskt eller bedriver någon slags samhällskritisk socialfallsblogg är så vedervärdigt ointressanta varje dag. Det är ju människorna man vill åt. Vem är fortfarande tillsammans med vem, vart ska ni åka på semester, vad hände i helgen, vem är du?

Gud vad jag skulle vilja läsa andra männsikors bloggar! Samtidigt lämnar jag inte ut min egen adress till de närmsta. That would be - well, weird.

E

Semesterlängtan

Det var fredag och sedan lördag, sedan var det söndag, sedan lördag igen och sedan söndag. Konstigt med klämdagar. I lördags (tvåan) vara plötsligt alla på East. Men det var en konstig dag att gå ut på. Tråkig och onödig och hela dagen igår kunde jag inte njuta ett dugg. Jag städade, vantrivdes i min lägenhet, tränade inte och åt äcklig mat. Sedan fick jag liksom ångest och kände att jag måste göra allt idag. Allt som jag inte hinner annars. Egentligen borde jag ägna sådan tid till vila eftersom det de facto är det enda som jag aldrig hinner.

 

Och så fick jag ett plötsligt infall och allt kändes okej, roligt och att jobba kändes som en högvinst. Att jobba är okej men jag borde verkligen snarast ha semester. Snarast! Och under en längre tid. Under veckor i sträck så att jag både kan städa och inte göra det. Tvätta en dag och måla naglarna en annan. Går runt Årstaviken en dag och handla middag en annan.

 

Om jag bodde på landet idag skulle jag grilla revbensspjäll och göra potatis i ugn. Jag skulle sedan sitta på altanen och höra träden susa. Fast det är klart ? M:et, lite nattamat och tv är inte fy skam det heller.

 

E


RSS 2.0