brittaperssonisablogger

Varenda morgon ringer telefonen innan klockan 7. Det är inte det att jag inte borde vara vaken eller ens det att jag inte är vaken, men kan jag inte få den där tiden till mig själv? Kan jag inte få duscha utan att höra mobilen i bakgrunden? Kan jag få äta frukost, slippa kommentarer om hur högt min tv låter. Kan jag inte snälla, snälla få klä på mig, borsta tänderna färdigt och promenera till jobbet med i-Pod, inte mobil.

Jag h a t a r att gå från sevvan med kaffe. Jag hatar dock att gå förbi sevvan utan att få kaffe mer, därför blir det det förstnämnda. Jag måste balansera koppen med botkier på ena styret och datorn på andra. Jag spiller nästan jämt på båda. Och på jackan. Jag försöker dricka lite också men jag är för trött i armen av att styra den där förbannat tunga herrcykeln med en arm. På koppen blir det rosa guck efter lancome juicy tubes fraise. På svindyra 8-centimetersklackar måste jag även veja för vettvilliga cyklister och folk som har dåligt morgonhumör längs hela Götgatan. Någon har pissat i trappuppgången på kontoret. Det ligger en man och skakar av köld i hörnet vid emmaus, någon öppnar sitt café på hörnet och vd:ar i slips susar förbi i sina audis.

Man skulle kanske bli sjukpensionär på landet? Jag vet att jag bara är 25 (26) men jag kommer aldrig vilja att telefonen ska ringa. Mer.

E