brittaperssonisablogger -

Tröstshopping

Jag gör mig lite bättre som en sorglig figur. Jag blir mera produktiv, går ner mera i vikt och hanterar lättare motgång. Det är som vallabackens senare del, det spelar ingen roll att den är brantast, det är ändå uppför. Det är som november när det kommer snöblandat regn och det är sent. Det är ändå rent jävligt. Det är ändå november. Det allra, allra värsta är att jag inte ens kan ägna mig åt min favoritsysselsättning - tröstshopping. Jag vill ha en löst sittande randig och långärmad t-shirt i tunn, tunn ull. Svart och vit, inget annat randigt. Har aldrig sett en sån tröja.

//

2007-11-21 @ 12:41:14 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Häxan Surtant har pms

Häxan Surtant fortsätter i stor stil att vara norra halvklotets tjurigaste. Sur och tvär och allmänt missnöjd med sig själv och sin tillvaro. Ibland blir det missnöjet så stort att det liksom spiller över på andra. Typ;

- Vad fin du är
- Det tycker du inte alls det
- Jo
- Nej
- Jo
- Nej
- Nähä?...
- Där ser du

Häxan Surtant blir arg för att cykelsadeln på spinningscyklarna på gymet lutar nedåt och för att det blivit hål mitt på magen på en av hennes finaste tröjor. Häxan Surtant är sur för att det är kallt och när det regnar är hon direkt folkilsken. Häxan Surtant är arg för att hon inte har några pengar och hon är arg för att hon trots detta åkte taxi för 780 kronor i lördags.

Mest av allt är hon sur för att hon mår illa.

//

2007-11-05 @ 11:39:22 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Det var bättre förr

Man har slutat att servera ostkrokar i offentliga sammanhang. Framför allt på fredagsvernissager. Det är inte hippt längre. Möjligen kan man få krispiga lantchips och gärna tapenade på grissinis eller vad tusan de där torra italienska skorpbitarna kallas. Men vart är ostkrokarna? De som legat framme lite för långe och blivit sega krokar med ostpulver på.

Ni fattas mig.

2007-11-02 @ 14:40:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

120 kilo säljchef

Jag satte på mig min nya klänning imorse och jag SÅG UT ATT VÄGA 120 KILO. Jo, jag gjorde det. Så vad gör jag nu? Den skulle ju rädda mig vid samtliga höstens tillställningar. Den skulle ju vara axeln att gråta mot, fallskärmen när jag faller, paraplyt när det regnar. Jag måste ha en ny, jag måste det. En Rodebjer kanske. Det var så otippat! Det är ju Carin som har gjort den! Jag är besviken och apparently dubbelt så tung som planerat i november.

Och så denna säljchef. Han är grädden på moset. Det sista avgörande extrakilot som gör att knappen i favoritjeansen slutligen sprängs (som att jag hade några favoritjeans). Skit i systemen, säger han. Jag tänker på intäkt. Vad då skit i systemen? Vi ÄR systemen. Jag säger som kapten Haddock *&)=(****%***#"#"¤*#%*¤#&*%¤*/%&*/%*/******. Luspudel. Eller som Shakespear; he's a fawning muddy-mettled ruffian.

His mother must be very proud.

2007-11-02 @ 14:33:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()