brittaperssonisablogger

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är blommans fölsedag, hurra,hurra,hurra!!!

Jag fyller nog inte 26. Jag fyller 8. Jag får tårta, kanellängd, puss-sms, paket, presentkort, blommor. Ikväll kommer tjejerna och jag har nya jeans.

Hela, hela dagen är jag 8 år fyllda. Nyss.

Det regnar men det är ingen vanlig dag så det kvittar. Guldskor blir det ändå.

Tillbaka.

Ja, det är faktiskt och dessvärre sant. Men det går överaskande bra. Det måste jag tillstå. Trött imorse vilket var skönt, jag slet ut mig igår. Det var längesen.

Vill aldrig mer ha semester, man går ju UPP I VIKT! Det är helt sant. Inte tänkte jag på att veckorna gick och att jag inte vanligtvis äter rostat bröd med mormors svartvinsbärsgelé till frukost. Inte visste jag att gräddstuvade kotletter, helgrillad fläskfilé och tacobuffé på Mysans skulle skapa det här! Vaddå, en glass gör väl inget? 200 gram Toblerone var ju en present och mormor har ju gått ända till samhället för att köpa de där sura snörena som är så goda.

Det är här nu. Böljande mjuka former runt höften, en svag putning strax över byxlinningen, under mjukt mjukt skinn. Och så jeansen. Tortyrredskapen. Som klämmer upp den betydligt svullnare rumpan i ryggen. Som pressar in låren i varandra och knakar i sömmarna vid minsta ansträngning. På magen lämnar de djupa spår av tyg som som skavt under 9 timmar.

Ikväll: sallad.


E

Jag saknar er redan, tjejer.

Redan, saknar jag er.

Ni, är en del av mig, mitt väsen, Med era tights och munkjackor, era långhåriga killar och tatueringar. Ni är ju själva kärnan i den jag är och blev. Vackra, men inte fullt så snygga, Unga men inte  fullt så små.

Haj Laif

//E

Om det inte vore för J så skulle jag tycka det vore roligt att komma tillbaka. Jag skulle det.

Nu går det tyvärr inte. Jag kan inte tycka det.

Och de här JÄVLA molnen. På måndag, 26 grader och strålande sol, kom ihåg vart ni hörde det först. Jag har snart liggsår av att ligga framför tv.n.

E

Gud det är så tråkigt allting. Så fruktansvärt tråkigt. Vädret, semestern på upphällning, ensamheten och tv:n. Idag har jag dammsugit, tvättat Mickes kattnerkissade Polo-tröja och kollat på Pop Rocks på TV1000 family. Att den kind of stayed with me är mycket oroväckande i sig. Jag har, under flera timmar, funderat på följande:

Om jag stavade fel i rubriken i mitt förra inlägg
Vad jag ska ha på mig när jag börjat jobba
Exakt hur jobbigt det kommer vara att cykla till gymet
Vad jag ska göra ikväll
Vad jag ska ha för frisyr om jag gifter mig
Vad jag ska köpa för ny resväska eftersom Ulf har klöst sönder min gamla
Om jag ska vänta tills jag blivit smal med att köpa de där skukligt snygga svarta jeansen som det garanterat inte är rea på när jag kommer hem

Jag är störd.

E

Nej, det vill inte infinna sig någon ro. Och nu är det bara sex dagar kvar. Det blir kanske bättre när det är över. Jag måste ju försöka, Jag kan inte börja hösten så här. Eller leva för de där dagarna, den där veckan.

A Thousand Splendid Suns är för övrigt precis lika ljuvlig som The Kite Runners. Jag kan nu enbart läsa Lilla fridolf  och Karlskoga Kuriren.

'But mostly, Mariam is in Laila's own heart, where she shines with the bursting radience of a thousand suns'

M var här också. Det gav mig ro. Och lugn. Vi drack champagne, åt hummer med goda vänner och jobbade i baren på din boj i bukten. Han är ljuvlig. Och min. För första gången.

E