Gå till fängelset. Gå direkt till fängelset utan att passera Gå.
Ebba von Sydow får sparken. Jag är helt säker på att det faktiskt är sparken hon får. Hon är karriärist, hon är nämnda storasyster. Varför skulle hon ta den prestigeförlust det medför att göra en webbportal framför tryckt tidning? Jag jobbar med det här varje dag - tryckt material går ALLTID före webben. ALLTID. Webben är ett komplement - inte en ersättning. Dessutom säljer Veckorevyn inte nyheter - de säljer en trevlig present på väg hem efter en jobbig dag. En liten stund i soffan med en kopp te innan man somnar. Inte ett interaktivt forum om - Ebbas lyxlirarliv (det mest irriterande med det är för övrigt att hon får det att låta som om ALLA levde enligt hennes ekonomiska standard).
Jag och min 13-åriga, ljuvliga kusin som med Veckorvyns Parisspecial i högsta hugg gjorde stan osäker fann att varenda tips var butiker i Paris finaste kvarter. Butiker bredvid Pradas europeiska flaggskeppsbutik beskrivs som en 'pärla för skoälskare, ni måste dit!'. En pärla för vem - en 13-årig medelklasstjej med 200 euro på fickan?
Målgruppen Ebba! Målgruppen och tilltalet.
Det värsta är att hon skapat en standard bland övriga Cafépublicerade modedonnor. Nä men alltså brudar - släpp sargen och kom in i matchen.
/
Påskalamm?
Det är snart påsk och solen skiner på precis det där sättet. Disigt på morgonen och sedan ilsket hett genom sval luft. Påsk är en fantastisk högtid. Man kan fira om man vill, eller njuta av fullständigt kravlös ledighet om man vill. Jag ska sitta på garageinfarten och dricka läsk. Iklädd filtar. Jag ska höra rullgruset skrapa under nyuttagna cyklars däck och det kommer att lukta färg när solen gassar på den mörkbruna garageporten.
Mormor sitter där, med Guccibrillorna på. Mamma hänger tvätt i vårsolen, brorsan lagar nåt motoraktig. Ibland kommer det påskkärringar, först grannungarna som får tre kilo godis och en femtiolapp. Sen kommer ungar vi inte känenr igen som bara får en godis eftersom vi alltid tyckt att det finns en åldersgräns för hur länge man kan gå omkring i granskapet och tigga godis.Vi klagar högljudd när de försvinner runt kröken.
Vad ska du göra där då, har han frågat fyra gånger. Tja, säger jag. Sitta på garageinfarten?
E
Näcka på East nån?
Jag blir som JR så fort frosten ger med sig. Jag vill näcka och röka cigaretter. Hångla med hippa popsnören på bullriga uteserveringar. Dansa utanför Mullberry när allt utom Solidaritet stängt för en stund.
(okej, det har aldrig hänt)
//
Incitament
De måste bara finnas där. Man kan inte skapa dem själv, de måste komma utifrån. De måste komma haglandes, annars tappar man respekt. Även för sig själv.
Jag är nog också offer för 80-talistsjukan där förmågan att bita ihop är lägre än hos fränder från tidigare decennier. Vi matas ju med, hela livet, att vi borde älska oss själva, vara snälla mot oss själva och anta att vi duger som vi är. Våra föräldrar borde kanske accepterat lite lätta ätstörningar som ett uttryck för hur lite man älskar sig. Då skulle vi slippa den veritabla chock det för med sig när man inser att alla andra inte alls hyser samma varma känslor för ens inre. Samtidigt lever jag i den mest självmordsbenägna generationen någonsin.
Kan det vara nåt i vattnet? Flygplansbränsle kanske, det luktar pyton.
Hornsgatan strax innan 8
Hornsgatan strax innan 8. Bilar som tutar, avgaser, trängsel. Bistra medelåldersansikten genom rutorna, en kvinna (lågavlönad) röker i bankomatkön. En kille i trench från Marimekko hastar förbi mig. Jag måste ha kaffe. Tänkte när jag låg hemma i sängen att Roibooste vore nåt för mig. Med färsk frukt i fil till. Men Horngatan inbjuder till starkt, starkt kaffe. Magkatarrskaffe, illaluktande, bränt. Och facaccia, ciabatta eller något annat med vete. Sådan är Horngatan strax innan 8.
Jag längtar efter konsten att vara. De har förstått det i mindre städer.
På agendan idag antagligen allsköns obehagligheter. Åtminstone glittrar solen i Stockholms ström, som att den inte visste att den är granne med hornsgatans dekadens.
E
at her best
Det är roligt att den där killen på den hippa modetidningen inte gillade mig. Det är humor i det.
Kaxbritta at her best.
Lunch: 4390:-
Jag kastade ring, ni vet campingspelet, med Benga Persson. Mammas chef. Jag var sedan långt innan kax-Britta vilket få betvivlar. Sen tog jag fel lite på Benga Persson och en annan Bengan, dock blodsförbunden namne. Britta Persson var född. Fortfarande, om jag gör något som påminner om den karaktäristiska Emma, är jag Britta. Karaktäristisk Emma är t ex att fuska i kortspel med barn yngre än 8, högt skråla om att jag aldrig skulle ligga med yuppikillar samt att vägra äta kolhydrater till lunch för att sedan gå på ledningsmöte och äta tre dammsugare (som jag inte ens gillar).
Lunchen för Britta idag var god, dyr och solig. Hur kan en lunch kosta 4 390? Jag måste sluta luncha på Götgatan.
E
Jag längtar marken och stenarna
Det kommer inte bli bättre än så här idag.
Åh, jag längtar efter rosévin, sol mot bara fötter, cigaretter i solnedgången, vatten som kluckar. Glass som smälter, lukt av tändvätska, träden som låter på pappas veranda. Katten som lunkar sommarslött och kisar. Stå på händer på gräsmattan, slitna sandaler och enkronor till glass i fickan.
Det började på en stockholmspråm i gamla stan - det där. Det slutade som åttaåring på mammas gata i värmland. Tänk på en plats där du känner dig lugn, säger terapeuten. Då tänker jag på Thörns häck med bären man aldrig fick äta, eller om man fick det? Det var lika spännande varje sommar.
Vi klättrade i träden med alla brännässlor under. Brännässlor och de finaste blommorna jag någonsin sett. Ogräs förstås. Jag tyckte det var en dikotomi redan i åttaårsåldern. Vi lekte dunken och ibland var de vuxna med. Vi sladdae så ofta runt Thörns gungställning att det var burnoutmärken på halva gräsmattan. När solen gick ner fick jag pannkakor.
Jag längtar hem.
E
Släpp ut vrålåken
Vet ni när man vet att man är tragisk? När man handlar mer än 5 varor på 7eleven efter 23 en måndag. Det är tragiskt. Det betyder nämligen storhandling på sevvan. Detta iklädd acnestövlar, mysbyxor,sjukt svettigt linne och ullkappa. Sen kommer man hem till en lägenhet i fullständigt kaos, nagellacken flagnar och jag
h a t a r
att diska.
Idag går jag tidigt från jobbet. Vilar fötterna och diskar.
Det är vår snart - släpp ut vrålåken!
E
Och just det - välkommen till min nya blogg. Jag har flera, men jag behöver börja om.
