Jag längtar marken och stenarna
Det kommer inte bli bättre än så här idag.
Åh, jag längtar efter rosévin, sol mot bara fötter, cigaretter i solnedgången, vatten som kluckar. Glass som smälter, lukt av tändvätska, träden som låter på pappas veranda. Katten som lunkar sommarslött och kisar. Stå på händer på gräsmattan, slitna sandaler och enkronor till glass i fickan.
Det började på en stockholmspråm i gamla stan - det där. Det slutade som åttaåring på mammas gata i värmland. Tänk på en plats där du känner dig lugn, säger terapeuten. Då tänker jag på Thörns häck med bären man aldrig fick äta, eller om man fick det? Det var lika spännande varje sommar.
Vi klättrade i träden med alla brännässlor under. Brännässlor och de finaste blommorna jag någonsin sett. Ogräs förstås. Jag tyckte det var en dikotomi redan i åttaårsåldern. Vi lekte dunken och ibland var de vuxna med. Vi sladdae så ofta runt Thörns gungställning att det var burnoutmärken på halva gräsmattan. När solen gick ner fick jag pannkakor.
Jag längtar hem.
E
