brittaperssonisablogger

Jag vill bara gå hem och kolla på Operah Winfrey och läsa Kalle Anka och dricka te och skala apelsiner och dammsuga under sängen och kolla på gamla foton och facebooka och måla naglarna.

Jag har varit på dåligt humör ända sedan juicen välte på min beiga mattan och liksom blev pricken över i:et som inte nog kan betona hur mycket den mattan måste tvättas. Sedan dess har det varit lite skralt med humöret. Igår på lasagnemiddagen var jag så trött att jag liksom kroknande redan vid halv åtta. Jag hämtade mig aldrig men det gjorde inget för jag kollade bara på Pans Labyrinth och sov i någons knä.

Imorse störde jag mig exceptionellt mycket på de medelålders männen i tråkå som tror att Götgatspuckeln är tredje bergsetappen i tourdefrance. Patetiskt är vad det är. Åk tunnelbana.

E

Jag älskar städer som vaknar. Särskilt på söndagar. Det är hög och isblå höstluft idag. Sol som blir randig och rpickig när den silar genom gulnande träd. Sopgubbarna plockar upp efter gårdagens krogkravaller. Men de gör det som att det var söndag. De ser lite lufsiga ut, som att de precis steg upp. Det luktar kaffe i varenda gränd. Där är de stockholmsbeiga lattemorsorna och deras män och där är hon som blev lämnad ensm som promenerar längs södermälarstrand. Tidningsbuden är sena idag och de lassar in söndagsnyheter på kafeeér och i butiker. Det doftar nyrostad bagel och äggklockorna ringer i kör längs hornsgatan. Utanför 7eleven sitter paret som inte velat eller klarat att avsluta lördagskvällen utan att vardagen knackar på. För det gör den. Söndag är dagen när man äter middag hos familjen, fikar med en mycket gammal vän och hyr kioskvältare med den man älskar. Man promenerar i höstsolen hand i hand och man lär sig nya recept att bjuda favoritmänniskor på. Söndagar har inte alls det förväntningsskimmer över sig som lördagar. På söndagar kan inte allting hända. Vi kan förutse den mycket bättre än så. Vi anpassar oss, vi låter staden sova ut. Sliter inte så mycket på den idag. Vi tar en espresso, men sedan går vi hem til oss.

E

Det heter visst inte I-book. Det heter något i stil med Apple Macbook. Så ocoolt. Så icke väl rimmande med min vinröda FASR-blåsa och mina ljusgrå Bruuns Bazaar-kofta. Jag sitter alltid på Waynes på Götgatan med min I-book. Jag gillar stimmet där. Och kaffet. De kör knarktoalett dock. Med ultraviolett ljus och grönt klotter på väggarna. Aldrig tvål och löst sittande toaring. Det rimmar vansinningt illa med FASR-blåsa. Och vart ska jag ställa min I-Mac Macbookson när jag pinkar?


Det är ingen ordning.

Hälsar

Britta Persson

Nej, när är det semester? Den var för kort.

Vattnet kluckade dock under balkongen, även om jag spenderade större delen av dagen med en fot i poolen, liggandes på ahndduk i solgasset med Stephen Boot och en iskall Shandy. Micke skrek till ibland där bak. Vill du ha glass älsklo? Vad ska vi äta till middag ikväll? Lunchdags! Är boken bra? Älskling?

Men grått Stockholm är inte det sämsta. I ny, ljuvlig Fifth Avenue Shoe Repair-kjol. Behöver nya skor dock, de nästan förstör intrycket av min ljuvliga kjol.

På jobbet idel mongon.

Nu, självinbjuden på middag. Förbeställt mat.

Jag shappar.