brittaperssonisablogger

Jag älskar städer som vaknar. Särskilt på söndagar. Det är hög och isblå höstluft idag. Sol som blir randig och rpickig när den silar genom gulnande träd. Sopgubbarna plockar upp efter gårdagens krogkravaller. Men de gör det som att det var söndag. De ser lite lufsiga ut, som att de precis steg upp. Det luktar kaffe i varenda gränd. Där är de stockholmsbeiga lattemorsorna och deras män och där är hon som blev lämnad ensm som promenerar längs södermälarstrand. Tidningsbuden är sena idag och de lassar in söndagsnyheter på kafeeér och i butiker. Det doftar nyrostad bagel och äggklockorna ringer i kör längs hornsgatan. Utanför 7eleven sitter paret som inte velat eller klarat att avsluta lördagskvällen utan att vardagen knackar på. För det gör den. Söndag är dagen när man äter middag hos familjen, fikar med en mycket gammal vän och hyr kioskvältare med den man älskar. Man promenerar i höstsolen hand i hand och man lär sig nya recept att bjuda favoritmänniskor på. Söndagar har inte alls det förväntningsskimmer över sig som lördagar. På söndagar kan inte allting hända. Vi kan förutse den mycket bättre än så. Vi anpassar oss, vi låter staden sova ut. Sliter inte så mycket på den idag. Vi tar en espresso, men sedan går vi hem til oss.

E