brittaperssonisablogger

Raggpälsen är död. Överkörd. Och ingen stannade och tänkte på att det bara några hundra meter bort satt en familj och väntade på¨att Ulf skulle sitta på huggkubben och käka gräs.

Nu kan jag bara se hur mungipan hänger på den där lilla, kalla. Att pappa fick hitta, bära hem och begrava. Det är så sorgligt att jag vill spela saluter.

Ulf skulle bara veta. Vem han var.

För oss.