brittaperssonisablogger

Jag. Är. Så. Trött. Jag kan inte andas och i mötesrummet förut, möte om storbank, fick jag akut syrebrist och sov lite. Jag tänker tillbaka när man var student och var sådär trött. Som när jag satt i läsesalen på plan tre och försökte läsa Bourdieu. Jag minns att första kvarten var enkel. Sedan sov jag i tre timmar och sedan åkte jag hem. Jag både längtar och inte längtar tillbaka. M och jag säger ibland när klockan ringer att man skulle varit student och kunna anpassa själv. Men det gjorde vi aldrig. Vi gick tamejfan upp när klockan ringde. Satt sena, sena kvällar och var inte alls särskilt lediga på helgen. Då heller.

M tror för övrigt  att jag ligger med R. Det är inte sant, men jag förstår att han tror det.

E