these are better days
När snön liksom slänger sig ilsket över hammarbybacken och det är kallt och jag kommer hem och det är mörkt och det är smutsigt och det finns ingen mat och jag har inga pengar. Då glömmer jag bort - att jag älskar hur oförsonligt det är. Jag älskar att gå till jobbet i mina höga klackar, köpa kaffe hos den där ljushåriga tjejen som bjuder på varannan bara för att jag är där så ofta. Jag älskar att kolla på konstiga kläder på lunchen, prata med cheerleadertjejen på gymet och att komma hem sent, trött och full med kassar. Jag älskar min slitna lilla lägenhet. Och att den är min. Jag älskar vad jag väljer att stoppa i kylen och att jag väljer själv hur många ljus jag ska tända. Jag älskar att det aldrig finns någonting struket och att jag inte vet vad som händer på fredag men att på lördag ska vi äta middag. På Riche. Jag älskar att jag ska shoppa på lördag så att jag har något att ha på mig på kvällen. Jag älskar att jag kan göra det på awesome rags och inte på JC. Jag älskar att flickorna kommer ha klänning och the bridge-väska, inte adidasskor och pannband från billabong.
Jag mår bättre nu. Jag vill vara här. Han har gått från att vara en tumör stor som hela min bröstkorg till ett skavsår på höger häl. Han var en landmina, nu är han en tvåöres.
//
