brittaperssonisablogger

Vädret. Det är förnedrande. Men hellre förnedrande väder än att klä av sig redan. Det är en sorglig syn. Mer förnedrande än vädret. Jag definierar mig genom den där undflyende kroppen, som inte älskar mig mer. Som hellre går ut i det här än ligger kvar och låter mig värma, tina och sakta knyta upp fnurrorna på tråden. Tråckla upp dem, i skydd av tvåsamhet, minnen vi delar, och en känsla av att det är meningen.

//