brittaperssonisablogger

Jag har det inte med mig idag. Särskilt inte imorse. Jag känner mig uttittad, utpekad, anklagad och utsatt. Du kanske är känsligare nu, säger chefen. Och jag blir arg för att han aldrig någonsin skulle säga så till en annan man. För att Mickes chef garanterat inte sagt något som ens liknar det. Ens funderat på huruvida han skulle behöva vara ledig eller inte. Men måste man egentligen ha så himla goda skäl för det? För att få sova lite på morgonen, låta luggen växa ut någon centimeter och vila sig från fredagsöl och makrill i tomatsås till middag. Det enda jag kan laga faktiskt. Jag värmer den ibland, men äter den för det mesta kall direkt ur bruken.

Jag har slutat tända myslampor, sitter ofta på golvet i träningskläder i timmar och tittar på tv. Som om jag väntade på något och därför inte kan gå och duscha. Än. Sedan är klockan plötsligt 11, lägenheten oändligt liten och allt jag skulle gjort, känslan jag skulle byggt upp - är borta och försent. Jag gillar inte ens Greys Anatomy längre. Jag kan inte koncentrera mig. Jag snabbspolar filmer och jag tänder aldrig stearinljusen i fönstret. Jag stirrar på grannarnas istället. De med medaljongtapeterna. Det är alltid fredagsstämning i den där lägenheten. I min lägenhet har det varit söndag i två månader.

Everyday is like sunday
Win yourself a cheap tray
Share some greased tea with me
Everyday is silent and grey

//