Size Zero, Mind Zero
Det här skämtet är snart inget skämt längre. Den här tiden isär som ska göra oss gott gör inte precis mig gott. Den ger mig koncentrationssvårigheter, matnoja, kroppsnoja, sexnoja, närhetsnoja, jobbskräck, fettskräck, semesterskräck och ångest. Jag vill bokstavligen lyftas upp ur kontorsstolen, flyga i en bubbla över regntunga Stockholm och hamna i ett ingenstans. I ett tankarnas tomrum. Jag längtar ingenstans, men står inte ut med just nu. Jag vill ingenting, men kan inte komma på något bättre än det jag gör när som helst. Titta på tv är varken bättre eller sämre än att göra budget. Laga mat, gå på spinning, cykla i uppförsbackar och shoppa är likställda med varandra. Det spelar ingen roll. Omvärlden står på paus. Jag är pauserad.
Ikväll tittar jag på experimentet Size Zero och hoppas på ett tips eller två. Jag går på boxning utan att bli hjälpt. Ilskan vill inte komma ut. Jag försöker gråta, skrika, berätta för NÅGON hur jag känner. Men nej. Jag är ett ingenting.
//
Jag vill att du ska vara här hos mig.
Fulkväll med godis och dålig film för att garanterat motverka size zero.
Tänker att du kan sitta här och vilja ingenting. Älta kan också vara likställt med ett ingenting.
Och Josa. Hon är bra på fulkvällar, fastän dålig på att vara ful.
Precis som du.
