Man känner sig kränkt
Det går bra idag. Jag ska köpa något. Ibland går det med vad som helst. En biobiljett, en ny vitlökspress, en halsduk på rea eller ett par nya trosor som ingen kommer se. Ska man trösthandla på riktigt pratar vi dock Botkiers senaste, gråa, Acnejackan som tydligen inte tänker reas och Hopeskorna som jag redan har men nu i en annan färg. Det skulle ändå bara hjälpa för stunden. Jag har fortfarande norra halvklotets fulaste ben med tanke på deras ringa ålder. Jag har fötter som är helt knasiga och när jag är nervös biter jag på naglarna tills de ser ut som någon slags flagnande lack mer än naglar. Jag går konstigt också. Med knasfötterna inåt och en konstig vinkel i halsen.
Jag läste i tidningen Chef igår att anställda som känner sig kränkta av påhopp om att de maskar på jobbet är mindre effektiva och lojala än anställda som känner sig uppskattade. En chef berättade att han skickar blommor hem till anställda när de gjort något exceptionellt bra. Jag tillhör definitivt den kränkta skaran. Idag har jag jobbat i kanske sammanlagt tre timmar av sex möjliga. Utsikterna för att resterande kontorstimmars utnyttjas på bästa sätt är förunderligt små.
//
