brittaperssonisablogger

Varje dag när jag går hemifrån tänker jag att om jag dör under dagen får alla se. Mina smutsigaste trosor, min otroligt osmakliga middag, mina gömmor och fickor och omkringslängda rakhyvlar. Vad jag verkligen läser på kvällarna, vad jag skriver om folk när de inte ser. Min ångest och mina kuddar och hur jag sover när jag är ensam. Vad som sitter i min dvd, vad som är halvätet i mitt kylskåp. Jag tänker på vem som skulle tömma min bokhylla och vad som skulle ramla ut ur böckerna. Utrensarna skulle drunkna i osorterade papper som orken inte räcker till för. Sopor i hallen som inte slängts, nycklar på min nyckelknippa som inte går någonstans. Skattebeslut jag inte vet om jag får slänga och presenter som aldrig kommer öppnas.

Om jag dog idag skulle jag dö missunnsam. I trosor från Domus. När Domus fanns. Det säger en del om mitt lik.

Jag måste läsa själv nu, vad jag skrivit. Genom någon annan. Kanske börja modeblogga? I Domustrosor? Skapa en politisk plattform eller publicera närbilder på mig själv när jag har ångest. Bli mera publik och mindre introvert. Mindre avklädd och kanske mer som Britta Persson. At her best.

//