every day is like sunday
Jag gick till jobbet imorse. Det tog 30 minuter för jag gick fort, fort. Till Cure. Jag var framme strax efter åtta. Jag var trött på min egen röst redan vid elva. Under lunchtid täckte jag för någon annan och sprang sedan till Konsum. Köpte halvfabrikat och åt det ljummet i köket. Jag halvsprang från jobbet halv sex. Spinning 55 och benstyrka. Kommer hem till en lägenhet i upprorstillstånd. Lägenheten alltså, inte jag. Laxen från igår luktar illa från bordet, bänken, ugnen. Badrummet är en enda stor avlagring och kläder ligger slängda i varje hörn. Ingenting av det är rent. Jag diskar. Nu ska jag göra fyra dagar sen veckorapport. Jag beräknar tidsåtgången till 4 timmar. Därefter packa eftersom jag lånar ut min lägenhet i helgen. Packa och dammsuga upp de värsta råttorna. Magen värker. Jag börjar svullna i knät.
Varje dag är likadan. Och ni frågar mig varför jag inte orkar fika. Varför jag inte vill gå vidare fredag natt klockan 3. Varför jag aldrig lagar middag när hämtmat är så dyrt?
I eget rum idag andades jag bort klumpen i halsen. Jag öppnade fönstret och drog in den kalla luft han just skrockat åt. Jag svalde allt jag egentligen velat säga. Och skrika. Svalde lusten att ta min väska och springa hem. Fort, fort. Hem och slänga mig ner i sängen, dra täcket över huvudet och tänka på trygghet. Jag svalde den.
Och ni har mage
Att fråga mig
Hur jag mår
//
