brittaperssonisablogger

Jo, det gör det. Ont alltså. I halsen. En liten halsfluss får tydligen kickstarta igång det nya året. H-e-l-a halsen har vita - nej, inte prickar - mer som gigantiska varbölder. Det ser ut som fläcktyfus i halsen. DET ÄR TYYYYYYYFIS!!!!!!

Nyår så tråkigt att det inte förtjänar en endaste rad. Ja, okej, möjligen mellan 01. 00 och 03.15. Som kan få. En. Rad. Men bara en. Vad är det med folk och deras barn? Vad jobbar du med? Nej, jag har ju barn och så. Det var väl för fan inte frågan. Preventivmedelsmiddag. Tanter i 29-årsåldern med celluliter på pattarna. Det är väl en sak, men ha inte så förbannat urringade klänningar. Då. Det är väl ett bondefenomen kanske. Växjö är den otäckaste lilla stad. Men Vättern är skotskt vacker och hemlighetsfull. Med dimslöjor som jagar över vattnet.

Tillbaka på jobbet nu. Utan att låtsasjobba. Det går nämligen inte. Nu låtsasjobbar jag väl i och för sig. Att blogga är väl själva definitionen av att låtsasjobba. Det och att läsa modebloggar i små utanpåfönster. Om nyårskläder och fina flickor som inte dricker för mycket. Suck, era larvpottor.

Vi drack nyårschampagne som smakade sågspån på nyår. Den var ljuvlig. En nittiosjua Bollinger. Jag förtjänar verkligen ett liv i sus och dus. Som Krösus Sork skulle säga. Jag förtjänar att bli borgmästare i en stad full av små fattiga möss. Jag förtjänar att strutta omkring i vidbrättade hattar bland mössen. Att äta späckeskinka, palt och kalkonbröst när de små och sjungande mössen äter tunna soppor kokade på potatisskal. Lila, ska de flesta hattar vara. Plommonlila. Och jag ska ha matchande skor till. Det har borgmästarinnor i städer befolkade av små, små sjungande, fattiga möss.