vinskvimp och nysskvätt
Snoret rinner på kundmötet, vid tredje nysen ber jag nystårögt om ursäkt varpå den smått irriterade presschfen säger ' dig kanske man inte ska ta i hand mer'. Jag längtar till sängen, om det inte var så ensamt där. Jag är trött på Operah Winfrey och på att diska med feber. Jag äter bara frukt och bröd och jag är urless på te, trots att jag har PG Tip (Tips?) i supersized format.
Micke vet inte när han kommer hem och han svarar svävande för han ska nog ut någonstans. Han är rädd att jag ska bli arg. S vill ses på Anglais och dricka vin. C också. Och de andra karriärhetsande babsen ska äta 1500-kronors middag på Riche. Micke skulle vilja att jag var så alltid. Urban, vinskvimpande mediechef i dyra klänningar. Det är onekligt creepy att hans favoritbild av mig är en som de närmsta från värmland aldrig ens sett. Ämma, mäj lurer dunte, säger Anders för vem jag är 5 år och älskar min gula klänning med Mimmi Pigg på. Den där skulpturerande gotlandstönten blir förvisso aldrig äldre än 13 för mig. Han hade grön tuppkam och strumpbyxor då och han gjorde SO-lektioner till ett living hell för Ulrica Jacobsson. Så var hon ju frisör också - inte SO-lärare.
Jag är varken vinskvimpande eller urban idag dock. Vi har ostkväll på jobbet. När den börjar sitter jag redan hemma med blommiga filten, äter salta skruvar och kollar på Idol.
//
Hääj!
Ostkroker häer - å é litta vienskvätt!
Under mig fnittras det och has roligt på fjortonåringvis. Det är inte mycket som skulle kunna släpa mig bort från min soffa just nu. Imorrn kommer Loj!
