brittaperssonisablogger

Helg med familjen. Med svampplockning och hund. Med mammas mat och slamrande pannor. Med brasa i finrummet och tv. Promenader (ja, med lövsparkning) och ruggiga regnväder som drar förbi när man sitter inomhus och blir älskad. Det är det som är det varma innanför västen när novembervindarna sätter in på allvar. Älsket. Det som växer ännu starkare genom uteslutning av otacksamma vänner från det förgångna. Vi behöver inte dem, vi har ju össes.

När man kommer hem på kvällen väntar någon i mina rum. Någon har åkt upp i den skraltiga hissen och ligger i soffan och väntar. På mig. Tänt ljus har någon gjort. Och på spisen puttrar sådant som någon vet att jag tycker om. Film har det hyrts och superlativ sparats under ensamma kvällar. Jag är nog ganska fin ändå. Han sa ju det.

//