Så många högar med löv att sparka i

Höst.
Jag vill bara bo på ett mansion i England och promenera med en äldre herre i min välskötta rosenträdgård. Han har tweedkavaj med läderpatchade armbågar och käpp. Jag har duffel, för övrigt. Och basker.

Det är det ena.

Jag vill också bo på en hed och äga en yorkshireterrier och ha oljerock på mig när jag går till puben i regnet. Jag dricker te ur blommig, tunna koppar i mitt stenhus. På kvällarna ligger jag i sängen, hör vinden vina och läser om mord på hedarna med skräckblandad förtjusning. Märkllgt nog är jag alltid ensam i stenhuset.

På mitt mansion bor det istället massor med människor och jag sitter och samtalar i öronlappsfåtöljer med sådana som är äldre än mig. Vi talar om svunna tider, om litteratur som de flesta har glömt och om den lilla bit mark vi planerar att sälja. Vi dricker konjak framför brasan och av någon anledning har vi tjänstefolk som springer omkring och dammar bokhyllor.

Jag behöver mer fritid att sparka i lövhögar på! Jag behöver ron att sitta framför brasor i öronlappsfåtöljer.

Kommentarer
Postat av: Anonym

And I could come prune your roses, clad in an apron with a deliciously pretty floral design, silvery hair and the velvety soft cheeks of an elderly, proud woman. The cairnterrier eeked out on the ground in the shade of an old poplar, exceedingly happy and loving.
Att fukten kryper in i ditt stenhus en dimmig novemberkväll och inga brasor i världen hjälper mot kylan som fastnat under skinnet, det bortser vi ifrån. Känner vi inte till. Vi lever tryggt Miss Marple-liv.

2007-10-05 @ 00:40:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0