I would do anything for love
Men hjärtat, vi har ju pratat om det här. Det är samma sak; hur jag behandlar min personal och hur du behandlar din. Att min personals misslyckanden är en direkt avspegling av mitt dåliga chefsskap är likställt med att mina tillkortakommanden är en direkt avspegling av dig. Och ditt vansinnigt dåliga ledarskap. Skicka dig själv på kurs. Rannsaka dig, inte mig. Jag är en ganska vettig person. Framför allt kan jag förstå att alla inte är som mig. Alla sprudlar inte iväg till jobbet på morgonen, alla vill inte göra karriär och alla vill inte offra sin fritid, sina vänner och sin familj för en juridisk persons fortlevnad. Det lärde jag mig fort. Det som var svårare var att lära sig att acceptera detsamma. Acceptera och handskas med personer som börjar stänga ned datorn fem i fem. Varför har inte han lärt sig det? Varför har inte han lärt sig att om arbetsgivaren är nitisk, blir medarbetaren nitisk. Om jag inte kan gå tidigare EN dag trots att jag jobbat 55 timmar på fyra dagar, då slutar jag att jobba 55 timmar. Då Facebookar jag på arbetstid och valet mellan den juridiska personen och juristen i den varma sängen. Han som gör maten och kliar på ryggen när Greys Anatomy är som mest spännande. Det valet är tämligen enkelt och ensidigt.
Ut nu, till hösten. Jag fryser redan.
//
