brittaperssonisablogger

Det bara blev höst. Höst som kryper under bomullsjackan och kavajen och den tunna sjalen. Nu minns jag varför jag aldrig använder den här sjalen på vintern, nu vet jag att jag måste köpa en dunjacka. Det finns bara ett som är värre än att bära tungt, att släpa den jävla datorn, träningskläder och mjölk uppför skituppförsbacken som är Skanstullsbron. Det värre är att frysa, släpa den jävla datorn, träningskläder och mjölk uppför skituppförsbacken som är Skanstullsbron. Särskilt då utan vantar när den första snöstormen kommer. Den är kanske två veckor bort. Sedan är varenda handske, halsduk, vinterjacka och snowjogging i storlek 38 slut.

Och jag tycker inte att det är ett dugg mysigt. Jag tycker att det är mörkt och oförsonligt.


Jag gillar min nya grej att inte gå någonstans på lördagar och vakna halv nio på söndagar och äta brunch halv tio för mig själv. Sedan har jag hela dagen och jag är färdig med tvätt och disk och frukost och dusch och jobb klockan 12. Då kan jag göra det som söndagar är till för, ta en eftermiddagslur, läsa tidningarna på Waynes, kolla idol-repriser, promenera Årstaviken runt och slöshoppa på Götgatsbacken.

//