brittaperssonisablogger

Får man säga om publicerade författare att man önskar att de låtit MIG vara redaktör? Jag skulle ha skrapat bort det oslipade, skalat bort, skalat av.

andas är att sätta sig ned
säga 'framme nu'

ringa upp framgången säga
jag har inte tid med dig längre


Han är ju så ljuvligt ljuvlig när han vill, men allt är fyra rader för långt, inkrånglat i sotiga ögon och masserade innanlår.

[...] äntligen få komma av oss
vara fullständigt värdelösa
och för en gång skull

få räcka till...



Om ni bara visste allt tjafs som kommer innan.

I hela 'här ligger jag och duger' är det bara skit både innan och efter just de orden

här ligger jag och duger

Det är så jävla p r e t t o. Och jag hatar prettosmörja. Särskilt som poesi. Det är ju så lätt, så lätt för en del...

Nyss åskade det.
Nu har det upphört.
Hund håller jag inte.
Men träskor:
De står vid dörren och skäller.

Eller den där om hästen som letar efter socker

Väntade en hel vinter
påatt någon som är längre än jag
skulle böja sig ned och viska något i förtroende
en far kanske
eller en häst som letar efter socker


Typ så.


Man skulle göra mig till redaktör. Jag skulle både gett ut den där om bostäver, den var ljuvlig;

ursäkta
att jag har bokstäver i mitt hår
ord under mina naglar
jag målar
förstår du

Och den om grillkolshjärtat som inte är hälten så bra som bokstäverna men i alla fall.

Ack dessa begåvade människor. Vad var det Janet Fitch skrev om svenska ord? Något om jordens och myllans ord och oavslutade meningar. Kargt folk, fattigt språk där få ord måste ha oändlig betydelse.


E