Bosna, långfredag

Jag tänker ofta att alla kvinnor, tjocka som smala, är vackra när de vill. När de ansträngt sig och matchat. Tagit läppstift och högklackat. jenas med paljetter och en sjal. När de rör sig till musik i sina outfits. I genomskinliga blommiga lindex-blusar.

Bosna igår. Herregud. Is this my homecrowd? Jag kan inte bara vara där. Fast jag kanske vill. Jag vill inte vara den hemvändande stockholmaren som inte kan. Men jag har nog varit borta för länge. För det där.

För övrigt är jag ledig. Jag har ringt in två gånger men det var helt okej. Dubbelkollat att allt är lugnt. Jag kan vila med gott samvete. Sitta på farstubron och äta tekaka med sill med händerna.

Det är precis som jag tänkt mig. Med rullgrus och bilmek och obarmhärtig vårsol.

E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0